Utrensning av gamla minnen och annan skit

Efter att än en gång hittat inkassobrev hemma hos mamma så tog jag mig i kragen och begav mig dit. Lilltjejen hade fotbollsträning och då passade det att börja under tiden jag väntade på att hon skulle hem igen. Vi började lite lätt med högarna i köket...
Reklam, reklam, 15 tomma kuvert (minst), gamla tidningar. Allt skulle bort. Jag började med frenesi för att hon inte skulle kunna stoppa undan nåt. Efter att ha hittat 6 st tomma fönsterkuvert med texten "Frysen" på så kunde jag inte längre hålla tillbaka min irritation. "Vad ska du ha alla de här till?" undrade jag. "De har jag när jag ska frosta av frysen så jag inte glömmer bort det..."

*suck* Då kunde jag inte låta bli att påtala att hon nog skulle kunna ha råd att använda sitt block och skriva ett nytt papper de gångerna. Och hur många gånger frostar du av frysen egentligen? Till saken hör att det var inte såååå länge sen jag slängde ytterligare kuvert med samma text på...
Jag jobbade mig vidare i högarna. "Oj, där låg visst några räkningar!" Mmmm, det var de hon inte hittade ett par dagar tidigare när jag frågade efter dem... I ett av de kuverten låg det även pengar. De skulle hon ha till att betala räkningen med (mat som hemtjänsten handlar åt henne i affären). När jag kollade datumet så var det förfallodatum flera månader tillbaka. Troligtvis redan betald. Men var fanns/finns kvittona på det???

Så där fortsatte det en stund. Vidare till nästa rum. Öppnade en garderob fylld med gamla veckotidningar, tomma tvättmedelspaket, 4 st gamla öppnade chokladkartonger (med choklad i...) och en påse lösa chokladbitar från jag vet inte när... Dessutom 2 oöppnade paket med piller som någon enträgen telefonförsäljare lurat på henne. Där låg fakturorna som hade gått till inkasso.

Jag kände mig som att jag var hemma hos nån man kan se program på TV om. Är jag hos min mamma? Är det så här illa? Jag var riktigt nära att bryta ihop. Visst märkte jag hur jobbigt hon tyckte det var. Hur ledsen. Jag kunde ändå inte låta bli att visa min frustration och jag vet att jag lät arg. Mår dåligt för det men min uppgivenhet visste inga gränser.

Hela tiden säger hon; "Jag började rensa häromdagen men sen orkade jag inte mer..." Jag vet att det inte är sant. Det är så här det är nu.


virrighet, inkasso, demens