torsdag 25 oktober 2012

Oj, vad det svänger...

Ringde och bokade en tid till fotvården förra veckan. Det fanns en idag och jag ringde och sa till dig, du skrev upp det i almanackan medan jag var kvar i luren.

Imorse ringde jag för att påminna dig om att jag skulle hämta dig. Du var helt med på noterna, även om du sa att det blir jobbigt eftersom du har ont och är trött. Jag förstod men sa att du måste för att du inte ska få värre ont i dina fötter.

En halvtimme senare ringer du.
-Var det idag jag skulle på fotvård?
Jag suckar lite inombords. -Ja...
-Jag tror att jag ringde återbud igår för jag orkar inte.

Jag frågade vem du hade ringt till, när du ringde, varför du inte sagt till mig? Varken igår när du påstod att du hade ringt dit eller idag när vi pratades vid.
Naturligtvis visste du inte ens vad hon heter som du ska till och inte har du nåt telefonnummer att ringa heller. Och du hade varit för ledsen efteråt så du hade glömt att ringa mig.

Jag kollade upp det. Du har inte ringt återbud.

När jag återigen ringer till dig för att meddela det så är du sur för att hemtjänsten kommit för att städa. På "fel" dag. De skulle inte komma förrän på måndag. "Och vilken dag var det jag skulle till fotvården?"

Mamma, ibland vill jag verkligen göra ett längre avbrott från dig.

6 kommentarer:

  1. Jobbigt.

    Tack för kommentar hos mig. Det känns bra att du, som inte följt med från början, kan läsa texten, utan problem.

    SvaraRadera
  2. Tufft läge. Väldigt väl berättat.

    SvaraRadera
  3. Usch - en djupt rotad rädsla hos mig detta. En situation som många delar. Välskrivet.

    SvaraRadera
  4. Har varit i situationen. Känner verkligen i texten hur det var.

    SvaraRadera

Fick du lust att säga nåt? Gör gärna det :-)