Ikväll när jag ringde dig för att bestämma när jag ska komma och hjälpa dig med räkningarna så föll jag ett par trappsteg igen.

Jag har sett till så att det mesta går via autogiro. Gott nog. Däremot så har jag nog snart sprängt 20-gångersgränsen för att försöka förklara för dig hur det fungerar. Att det dras från ditt konto. Att du INTE ska skicka in avin där det står M a k u l e r a d  på. Att det förs över pengar till ditt pensionskonto så att det räcker till allt. Att jag och du ska ordna detta tillsammans - i slutet på månaden.

Jag har fixat en pärm där du kan sätta in räkningarna direkt när de kommer. En flik för varje månad. Visat dig hur du ska underlätta för oss båda. Inte ha allt liggande löst på utspridda ställen i lägenheten. Du blir lugnare på det viset. Det vet vi båda. Men inte. Det går inte in.

Nu hade du återigen skrivit en betalningsorder där allt fanns med. Det som inte ska skickas in. Du trodde inte att du hade skickat in det... Min mage värker. Arbetsterapeuten får säga vad hon vill. Hon har träffat dig en timme. Jag ska be henne byta med mig ett par dagar (eller timmar) så får vi se om hon ändrar åsikt.

Jag vill inte heller att du ska klassas som senil. Men vad är det annars?

Orkar inte tänka. Gör det ändå.

demens, demensutredning, aggressivitet, senil