onsdag 19 oktober 2011

Idag orkade jag ringa

Idag var en dag när jag orkade ringa. Samlade mig för att kunna vara lugn. Stå ut. Jag vill så gärna kunna vara snäll. En snäll dotter.
Det är inte alltid så lätt, mamma. Så många gånger jag har rasat. Rasat mot dig och rasat samman inombords. Alla små klumpar av besvikelse och irritation som samlas i den ilska du får mig att känna. Det går inte att stoppa.

Alla dessa år. Din frustration och ditt ältande. Nojan över allt. Orden du kastat på mig. Precis som den lur du så ofta klickat i örat på mig. Jag hade givit upp. Förträngt för att kunna leva. Ha mitt hem och min familj. I lugn och ro. Utan dig för att det var lugnast så.

När du äntligen gav upp och erkände. Vilken lättnad. Vi kan ta tag i detta och göra allt bättre. Nu när du tillåter. Då finns du igen.

, , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fick du lust att säga nåt? Gör gärna det :-)