Vet ni, det är rätt svårt att skriva anonymt. Det borde vara tvärtom eller hur? Utan att ha krav från någon att det ska bli/tolkas fel.
Jag skulle hellre vilja vara helt öppen. Kunna förklara och visa. Så här har det varit. Så här är det. Just idag är jag svag. Imorgon kanske jag är stark. Idag gjorde hon så här. Varför?
Lite av anledningen till att jag vill skriva om det, är att komma i kontakt med andra i samma/liknande situation. Det är inte alltid så smidigt när man inte kan tala om vem man är...
Ååååh, detta blir ännu ett frustrationsmoment. Om jag hade varit ensambarn hade jag inte behövt tänka så. Inte behövt visa hänsyn på samma vis. Fast, det viktigaste är...
Mamma är ju inte alltid virrig. Hon lever fortfarande. Hon har inte en chans att "försvara" sig. Det är inte rätt mot henne att släppa fram allt.
Inte nu.
senil, demens, skrivsvårigheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fick du lust att säga nåt? Gör gärna det :-)