Idag är dagen när jag kastar mig utför stupet.
Jag vacklar fram mot kanten och känner hur jag vill breda ut vingarna och testa om de bär.
De spretiga, fladdrande vingarna som är mina känslor.
Alltid där. Alltid närvarande.
Fast jag förtränger. Allt jag kan.
Det finns där. Nu delar jag med mig.
Jag flaxar och vacklar. Jag är.
Inte längre anonym.
Bloggen får en sida på facebook. Jag släpper masken.
Ibland är livet lite trassligt |
demens, skrivpuff, anonymitet, facebook
Ojdå. Grattis. Eller liksom. Ja. Bra gjort.
SvaraRaderaModiga Du <3
SvaraRadera